Tack Åsa för ditt professionella arbete som du gjorde med Chivas. Chivas är en levnadsglad whippethane på född 2005. Allt började i dec -05 när han under lek fastnade i en lastpall och bröt sitt framben, gips i 6 veckor och koppelpromenader i ytterligare några veckor. Rehabiliteringen gick bra ända fram till maj -juni då han blev halt efter att han fått springa lös. Att springa fritt för en whippet är ett måste för att livet ska vara värt att leva. Vilket innebar att en ny operation följde där platta och skruvar togs bort ur benet. Nu skulle väl allt vara bra, men som jag skrev tidigare så är Chivas en levnadsglad kille där allt ska gå väldigt fort, vilket det även gjorde när han skulle vända högst upp i källartrappen. Det hela slutade med att han föll ut för hela trappen och han blev så pass halt att han ej kunde belasta benet, men benet var inte frakturerat.

Blev nu tipsad om att Åsa fanns. Tog kontakt med henne och hon kom med sin ultraljudsapparat. Sanningen att säga var jag nog lite skeptisk till detta men tyckte att det kunde vara värt ett försök eftersom Chivas varit med om så mycket och var så stel i bakdelen att han gick med nästan raka bakben. Han kunde inte sitta som vanliga hundar, utan då la han sig. Hoppa, som de andra Whippetkompisarna gör när det kommer någon, hade han också slutat med. Han lekte inte med de andra hundarna längre eftersom han antagligen tyckte att det gjorde ont. Sagt och gjort. Efter första behandlingen började han leka så smått. Allt som allt tog det bara fyra behandlingar att få en levnadsglad whippet igen. Helt otroligt!!

Idag springer han och tycker att livet är toppen. Gissa vem som drar igång leken hemma med de andra hundarna.

Åsa lärde mig också vikten av att stretcha hundarna efter träning och att varva ned efter att de sprungit. Alla som sett en Whippet sträcka ut i full fart förstår nog vad jag menar. Jag hade stretchat tidigare men inte fullt så ihärdigt som hon.

Tack Åsa

Hälsningar Chivas och matte Mona.